Vi har ju börjat köra Zwift därhemma. Man kopplar upp sin trainer mot internet och så kan man tävla/träna tillsamans med andra som som också sitter hemma på sina trainers. Det blir lite som att cykla i ett tv-spel. Det är hursomhelst galet kul. Att sitta och nöta trainer har ju tidigare varit ett gissel så tråkigt att det börjat växa mossa på en inom 10 minuter. NU går tiden fort. Jag körde en kortare runda igår. Inte en tävling utan en gruppcykling med målet att hålla sig kring ledaren och inom ett givet effekt-intervall. Resultatet blir en gigantisk klunga som ormar sig fram genom det virtuella landskapet.
Nu ska ju ingen tro att det var en lätt och fin tur bara för att det inte var tävling. Man väljer nämligen grupp (från A-E där A är snabbast) utifrån sitt FTP och ju högre upp man kommer desto hårdare körning blir det. Vi körde tre varv på en flack bana, men ökade tempot för varje varv, något som vääääldigt tydligt återspeglas i mina puls och effektkurvor:
Idag har jag ont i benen på riktigt. Det sista varvet sved ordentligt och målspurten var fruktansvärd. Det är svårt att stå upp på en trainer, mind you…
Helena satt iaf och tittade en stund, jo man kan göra det också, precis som vore det en TV-sändning, och tog några skärmdumpar:
Idag blir det vila från cyklingen, ev kör jag lite bålstyrka senare i kväll. Ha de’!
Det här med zwift har totalt exploderat i mina sociala flöden på det senaste, det verkar vara någon sorts epidemi som går 😉
Eller hur? Å andra sidan är det sjukt( Höhö) kul och bra träning! 🙂